WebofLife

Jag satt nere vid ån i skogen, tidigare idag. En underbar plats att vistas vid. Medan jag satt där och tittade på vattnet strax nedanför mina fötter så dök det upp en klar fråga inombords, som från ingenstans:

Tänk om jag inte visste att detta kallas för vatten?

Jag hajade till inför den oväntade frågan som inte tycktes ha ett svar, eller ens behöva ett. Frågan i sig var det väsentliga. Frågan var öppningen, porten.
För i samma ögonblick så försvann konceptet “vatten” och det var en fantastisk upplevelse att kunna betrakta detta som kallas för vatten som varande rent, vibrerande liv.

Det föreföll mer levande än någonsin inför min blick. Som att jag verkligen såg det nu, mot för bara ett par sekunder sen.
Det rörde sig och porlade, mjukt, levande. Jag betraktade det utan några föreställningar eller tankar om det.
Jag upplevde det direkt, genom hela mitt väsen. Inte genom mina tankar om vad jag såg. Milsvida skillnad vill jag lova.

Nästa gång du sitter vid havet, en sjö, eller vid ett vattendrag, pröva själv får du se vad som händer.
Föreställ dig att du inte vet vad det är du tittar på. Inte vet vad det kallas för. Som om du såg det för första gången. Vem vet vad du kan komma att uppleva?